Jag har lagt oceaner av tid på att duga åt killar, vänta på killar, anpassa mig efter killar, gråta pga killar, trasas sönder av killar, känna mig värdelös och oälskad pga killar, offrat umgänge med vänner för killar, försöka övertala mina vänner om att han visst är en bra kille de har bara inte sett det än osv osv.Samtidigt som jag har haft oändligt med tid att lägga på killar har jag samtidigt inte ansett mig ha tid att göra sådant JAG mår bra av. Allt har alltid handlat om att vara killar till lags. Helt i onödan. Och precis som vi fostrat många generationers flickor att göra.Sedan ett antal år tillbaka har jag hittat en sund relation till mig själv. En relation där jag har byggt upp en styrka och faktiskt trivs oerhört bra. Jag har fullt upp med mitt men jag äger också min egen tid. Jag gör det jag mår bra av och de jag har runt mig stöttar och peppar. Aldrig i livet att jag skulle slösa en sekund till på ”varför svarar han inte?” diskussioner eller fortsätta en relation där jag investerar mer tid och energi än den andre.Mitt fokus ligger också på vad JAG vill, inte hur jag ska få en man att vilja ha mig. Mitt liv är ovärdeligt och ska jag släppa in någon i det ska det vara en person som är genuin, som är beredd på att möta mig där jag är och inte där han vill att jag ska vara. Någon som kan ge och ta, som förstår och respekterar mig och som vill skratta med mig.Vi överöses med tips och råd om hur vi ska vara för att killar ska vilja ha oss. Vi får en miljard tips om hur vi ska bli snygga och attrahera män. Vi får också ständigt veta att vi inte duger precis som vi är, vi måste ändra på oss för att bli älskvärda.Jag har givetvis testat allt men med åren har jag tappat lust och ork. Jag vill inte vara en del av det där spelet. Varför ska jag ändra på precis allt med mig själv för någon annans skull?Varför skulle jag försöka vara någon annan när jag är bäst som mig själv?!Ja jag är tjock, rynkig, gråhårig, inte snygg och perfekt enligt några normer eller ideal. Men jag är mig. Ta mig som jag är eller ta någon annan.Jag är värdelös på att dejta för jag tycker inte att det är roligt, om vi inte gör det på mitt sätt vill säga😂Jag verkar ofta ointresserad för att jag inte hör av mig. Jag gillar mitt liv och det ska mycket till innan jag släpper in någon. Jag har alltid haft många och nära killkompisar och tenderar att stanna vid vänskap.Men. Jag är också helt fantastisk. Jag är rolig, spontan, ärlig och snäll.Jag har jättemånga bra egenskaper och jag tänker inte ändra på den jag är för att kanske bli mer attraktiv för någon annan.Jag fokuserar på vad JAG vill ha (eller dras till), inte hur jag ska vara för att falla andra i smaken.Tänk vad mycket tid, problem och lidande jag hade besparat mig själv om jag hade tänkt på det här lite tidigare i livet.Så därför, kära vänner, hoppas jag att ni ska komma till insikt tidigare än vad jag gjorde.Du är allra bäst som dig själv. Du förtjänar någon som vill ha dig precis som du är❤️Livet är för härligt och för kort för att slösas bort på andras åsikter!Eller hur?! 💪🏼💕
