I hela mitt liv har jag varnats för ”fula gubbar”. Bland det första jag fick lära mig var att akta mig för främmande män. Jag skulle inte prata med någon, ta emot godis eller följa med för att klappa en hundvalp osv. Det var liksom den enda faran man blev upplyst om. Män.Så vitt jag vet är det så även idag. Och vi är nog alla överens om att vi måste informera och skydda våra barn på alla sätt vi kan och att det är män vi är rädda ska skada våra barn.Men. Sen händer något. För när en vuxen kvinna säger att hon är rädd för män så är hon manshatare. När sker den där övergången?När ska flickor som fått lära sig under hela uppväxten att akta sig för och vara rädda för män helt plötsligt sluta vara det? Många blir dessutom utsatta för obehag, våld eller övergrepp av en man.Vi ska alltså lära våra barn att akta sig för män och att män är farliga men sen måste man sluta vara försiktig för annars är man en manshatare. Är det verkligen där fokus ska ligga? Att kvinnor som är rädda hatar män?Borde inte fokus ligga på VARFÖR så många blir rädda för män? Borde inte fokus ligga på varför män utsätter kvinnor för våld, obehag och övergrepp i den utsträckningen att vi måste lära våra barn att akta sig för män?Och nej det är inte alla män, vi behöver inte försvara oskyldiga män. Låt oss istället behålla fokus på de som faktiskt utsätter kvinnor och barn och hur vi ska få skydda oss utan att drabbas av mer våld.Låt oss flytta fokus till att lära män att inte utöva våld istället för att lära alla andra att anpassa sig efter det!Ett annat inlägg om vikten av att lyssna och tro på kvinnor som utsätts hittar du här
