Att driva frågor om kvinnor och barns rättigheter borde egentligen inte ens behövas men tyvärr är vi inte där än. Hur ska då dessa frågor drivas? När jag klev in i den här världen gjorde jag det med en mycket naiv tro på gemenskapen, att vi skulle göra det tillsammans. Det skulle visa vara allt annat än enkelt och självklart. Jag har både känt en orubblig styrka i gemenskapen men samtidigt en ekande och oändlig ensamhet. Är det mig det är fel på? Är det något jag gör som inte passar? Är jag för ful? Har jag inte rätt stil? Eller är jag bara för jobbig?Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag inte är speciellt intressant för många och att ingen vinner på att inte samarbeta. Jag vet iofs också att jag har lyckats driva igenom mycket och stora förändringar helt ensam. Det är jag stolt över. Men visst är jag trött emellanåt. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte hade tänkt att Pricken Rosa har gjort sitt. Jag brinner för det jag gör och det måste göras. Det skrivs så mycket fina och stora ord till mig men jag själv kan inte se att just jag skulle vara så viktig. När jag kliver av finns det andra som fortsätter. Men det är inte dags riktigt än. Jag har en hel del kvar att göra innan jag begraver Pricken Rosa. TACK till alla er som kämpar med mig för kvinnor och barn ❤️ Ett annat inlägg om att samarbeta hittar du här
