När det pratas om våld i nära relation dyker ofta fraser som "Varför lämnade hon inte bara?" "Hon borde ha gått tidigare." eller "Nu är hon fri!" upp.Varför man aldrig ska lägga skulden på en kvinna som utsatts för våld vet vi alla nu, eller inte riktigt alla men tillräckligt många för att den här texten ska handla om något annat.Den här texten ska handla om hur det tas förgivet att en kvinna som lyckats komma ifrån en våldsam man förväntas vara lycklig och känna sig fri. Så är det inte alltid. Jag kan givetvis inte föra exakt varenda kvinnas talan, jag utgår från mig och mina erfarenheter samt vad andra kvinnor berättat för mig.Att vara i en våldsam relation gör ont både fysiskt och själsligt. Att vara i en destruktiv relation river ner alla ens murar, allt man tidigare känt och allt man trodde att man var. Jag kan inte sätta fingret på vart i processen det gör ondast, förrän jag kommer till det där med att lämna. En relation lämnade jag över 10 gånger, varje gång föll jag tillbaka igen. Han skadade mig men att vara utan honom gjorde mig alldeles förkrossad, det var som att livet rann ur mig. Varje gång jag lämnade gick all min kraft åt till att inte gå tillbaka. Tills kraften tog slut och jag föll rakt in i hans öppna famn igen. Då blev jag hel samtidigt som jag trasades sönder fullständigt.Mina vänner var eniga, jag var tvungen att lämna honom och även om jag innerst inne visst att de hade rätt så klarade jag inte av att ens tänka tanken på ett liv utan honom. Ingen skulle ju någonsin kunna älska mig, det var bara han som kunde det. Jag skulle aldrig kunna ha en relation igen eftersom ingen annan än just han ville ha mig. Just det där fick jag aldrig ihop med hans svartsjuka som gjorde att jag inte fick prata med andra män. Men jag behövde inte förstå, jag behövde bara lita på honom så blev allt bra. Dagen kom då, dagen då jag lämnade honom för sista gången. Den där dagen då jag skulle bli fri, lycklig och kunna börja leva istället. Inget av det hände. Det som hände var bara mörker och elände. Min kropp kändes som ett skal där allt mitt mjuka inre blivit utbytt mot taggtråd. Precis allt gjorde ont. Jag såg ingen mening med något, mitt liv var slut fast mitt hjärta fortsatte slå. Tills det stannade.Det började slå igen och vid min sida på sjukhuset hade jag barnens pappa och mina föräldrar. Alla var i chock men samtidigt glada att jag levde. Alla utom jag. Men jag reste mig upp, gick ut och fortsatte livet som om ingenting hade hänt. Under hela den här tiden var det väldigt få som visste vad jag gick igenom. Utåt sett var jag en partypingla som levde mitt bästa liv. Bakom min fasad pågick en kamp på liv och död.Jag är oerhört skicklig på det här med att hålla fasaden uppe. Att sköta mitt liv exemplariskt trots att jag knappt vet hur jag ska orka ta nästa andetag.Jag överlevde utan honom men det tog år innan jag kunde känna mig glad, hel och fri. Trots att han ärrat mig för livet så kan jag FORTFARANDE känna att jag saknar honom. Jag kan dock hantera det och mår inte dåligt längre.En destruktiv relation är inte rakt igenom dålig. Den börjar ju bättre än något man tidigare upplevt. Den börjar så bra att man öppnar upp hela sitt hjärta och släpper in hela honom. Det dåliga kommer allt eftersom, lite här och där. Det kommer aldrig som en smäll på första dejten, för då hade man lämnat. Det dåliga smyger sig in när man redan har börjat älska. Jag ville aldrig ha tillbaka det dåliga, jag ville ha tillbaka det som var bra. För det som var bra var inte bara bra, det var fantastiskt och alldeles magiskt. Mitt hjärta älskade ju honom och det vi hade. Det slutade jag inte älska bara för att det dåliga kom in i bilden.Och precis det här är det som gör att en kvinna inte kan förväntas vara lycklig så fort hon har kommit ur en destruktiv relation. Låt henne känna sorg utan att känna skam. Låt henne ha sin process utan att bli dömd. Möt henne där hon är och inte där du vill att hon ska vara. Visa respekt för hennes trauman, hennes känslor och hennes situation. Det är inte konstigt att man förväntar sig att någon som lämnat en man som skadat henne ska vara glad och lättad. Men ni har olika perspektiv och jag belysa faktumet att hon är en kvinna som har älskat, blivit sviken och skadat av den hon älskar och det är inte helt ovanligt att hon inte slutat älska honom.Som vanligt vill jag uppmuntra till att sprida kärlek, värme och gemenskap. Vi måste vara den värld vi vill leva i.<3
