Jag hör ofta, och säger det såklart själv också, att jag är så tacksam för att jag har en så bra pappa till mina barn. Eller att man är tacksam över att ens manliga sambo städar ibland, att han sköter sin hygien eller att han diskar då och då osv. Män som har så högt uppsatta positioner i vårt samhälle, som har mer lön än kvinnor för samma arbete, män som ses som det starkare könet. Men när det gäller deras eget hem ska vi vara tacksamma för att de gör något överhuvudtaget. Vi ska vara tacksamma om de ids bry sig om sina egna barn. Vi ska vara tacksamma för att vuxna män beter sig enligt vad man kan förvänta sig av en vuxen människa. Det är väl ändå bortom all rimlighet?Ska vi verkligen acceptera att män är det starka könet som alltid har bäst kompetens för alla jobb och alltid kan bättre än kvinnor inom alla områden förutom i det vi kallar livet? Ska vi verkligen acceptera att män struntar totalt i sina egna hem och helt utan problem låter en kvinnlig partner jobba för två? Ska vi verkligen acceptera att en snopp gör en människa våldsbenägen och helt oförmögen att ta hand om sitt hem och sina barn?Jag tycker att vi som samhälle måste komma överens om att vi kan ställa samma krav på män som på kvinnor när det gäller hushållsarbete och familj. Ingen ska behöva vara tacksam för att man lyckats få en bra man, alla män ska vara bra. Med tanke på hur många svåra saker män klarar av så är jag helt säker på att de alla även kan sköta om både hem och familj. Om de bara vill.
