När jag gick i högstadiet fanns det en kille i min hemstad som var så vansinnigt snygg, vi kan kalla honom Gustus.Han var sådär perfekt med yvigt hår, glittrande ögon och lagom blyg. Jag var helt såld i honom och det var jag inte ensam om.Fråga mig inte hur det gick till men Gustus valde mig!Jag svävade på moln. JAG hade blivit ihop med stans snyggaste kille och jag var överlycklig över att han hade valt mig. Det kändes i varje cell av min kropp att jag, just jag, var speciell.Lyckan blev dock kortvarig. Ett telefonsamtal en förmiddag gjorde slut på allt. Det samtalet släckte min eld. Gustus ringde till mig och sa att han inte kunde vara ihop med mig för han var egentligen kär i min bästa vän, jag kallar henne Siv. Jag skrek-grät, kunde inte andas och var helt säker på att jag inte skulle överleva.Jag ringde givetvis till Siv och hon kom över till mig direkt. Hon satt med mig medan jag bara grät och inte ens kunde resa mig upp. Jag var helt förkrossad. Hon berättade då att Gustus redan hade pratat med henne och ville gå på date med henne men att hon självklart aldrig skulle göra så mot mig.Det var en lögn!Hon hade redan pratat med honom och tackat ja till en date. Det fick jag veta på omvägar. Min smärta var verkligen olidlig, sveken från de både gjorde fruktansvärt ont i mitt unga bröst.Strax efter det här var det skolavslutning, på den tiden firades det friskt i Trädgårdsföreningen i Linköping. Jag tvekade länge på om jag skulle gå eller inte men ville inte låta dem ta mer av mitt liv så jag bestämde mig för att gå.Väl där så slutar det med att de ställer sig framför mig och möts i passionerade kyssar. Ännu en gång vek sig mina ben, men innan jag slog i backen blev jag fångad. Det visade sig att så gott som hela stan visste vad som har hänt mig och de fångade mig. Som jag minns det ställde sig en massa människor i en ring runt Gustus och Siv för att jag skulle slippa se och många kom fram till mig och kramades, sa att de kunde hjälpa mig eller finnas där om jag behövde något. Helt främmande människor för mig.Det här var väldigt traumatiskt och förlusterna var stora, värst av allt var att jag kände mig så ofantligt dum att jag verkligen trodde att en kille skulle välja mig. Den känslan kämpar jag med än idag!I ärlighetens namn så gjorde inte Gustus något fel, han har rätt att vara tillsammans med eller bjuda ut vem han vill, jag skriver inte det här för att anklaga någon alls. Jag vill dela med mig av minnet, hur djupt det sitter hos mig och om det vackra i att så många främlingar gick ihop för att stötta mig.Trots att det här var så mörkt och satte sig djupt så tar jag med mig det vackra i alla dem som fanns där för mig under den här tiden. Även en främling kan göra stor skillnad!Jag hoppas att vi kan göra mer skillnad för varandra där ute, vi behöver en snällare värld <3
